Det blir till slut aldrig datorer som fångar mitt stora intresse, utan vetenskap och teknik i allmänhet och en hobby att skriva. När det senare blir mer på allvar och jag påbörjar researchen för min teknikinriktade roman ”Trädet i Pangaea” är året 2007. Det är en tid då övervakning är på tapeten. På teknisk väg ska vi öka tryggheten i samhället. Kameror sätts upp kring butiker, vid uttagsautomater, på bussar. FRA dyker upp i medierna i samband med en lagändring som kan komma att ändra villkoren för den personliga integriteten och snart känner alla till Wikileaks. Övervakning. Information. Någon frågar mig: ”Vart är vi egentligen på väg?”

Låt oss nu stanna upp vid den teknologi som alltmer börjat ta över i bruset, som spås kunna få ordning på all information som samlas in. Kanske går den samma utveckling till mötes som mina tidiga fantasier om datorer? Artificiell intelligens, AI.





Vad är det som vår tids forskare och tänkare ser i denna teknik och som verkar kräva sådan uppmärksamhet? Nyfiken läste jag Max Tegmarks bok Liv 3.0 och jag tycker att ämnet förtjänar lite mer än en kort kommentar.




Det är tacksamt att inhämta bilder från litteraturens och filmens värld för att beskriva artificiell intelligens - The Terminator, The Matrix, Transcendence, Projekt Nyaga, War Games, för att nämna några. Gärna med dystopisk krydda. Men det är fiktionens värld det.

I sin nuvarande form finns AI lite överallt. Den finns där som algoritmer, beräkningar, om hur vi beter oss på nätet, som en assistent när vi söker information och för att korta ned våra vägar från tanke till svar. Den hjälper våra myndigheter att samla och sortera information, polis och militär att sovra data och finna misstänkta spår. Till en hjälp, om du vill. Eller för övervakning.

Trots stora framsteg har dagens AI sina begränsningar. Den kan vara alldeles lysande i spel såsom schack, slå världsmästarna med drag som avviker helt från traditionellt spel, eller finna spår i en enorm datamängd på kort tid. Men, inte mer än så.

Än går det inte att jämföra maskiner och människor. Djupet finns, snabbheten, båda större än människans, men bredden finns inte där. Du kan inte bara be godtycklig AI att utbilda sig inom ett helt nytt område, visa tecken på känslor eller höra den reflektera över meningen med livet. Inte än. Men i framtiden?



Inte ens bland de ledande namnen inom forskarvärlden finns någon som med säkerhet kan uttala sig om det. Oenigheten är snarare mycket stor. Några talar om decennier, några om hundra år, andra att det aldrig någonsin kommer att ske.

Men AI blir hela tiden alltmer avancerad. Kanske detta är anledning nog till att lyfta frågan redan nu - att tekniken aldrig ska kunna användas mot människan. Det var i alla fall en av de drivkrafter Max Tegmark hade när han skrev Liv 3.0 och var med och startade FLI, Future of Life Institute. Genom att samla expertisen till ett slags ”Don’t be evil!” (devis hos Google) finns potential att öka säkerheten. Men kommer det att räcka?




Jag tänker i första hand på pengar. Kommer pengarna främst från köpare av självkörande bilar, hushållsrobotar, eller kommer bidragen från krigförande nationer som vill ha effektivare vapen? Där de stora pengarna finns sker den stora utvecklingen. Kort så.

Är jag bekymrad? Onda avsikter bekymrar mig mest. En kniv kan i kirurgens hand rädda liv. Den som kan tygla radioaktivitet och atomernas inre liv kan lösa framtidens energiproblem. Artificiell intelligens kan få ordning på enorma mängder data, kanske lösa jordens resursproblem.

Men kraften i tekniken avgör hur stora konsekvenserna vid fel blir. Risker eller missbruk om hur sannolikt katastrofen blir av. Vilka händer som håller i den om den är god eller ond.




Var och en av oss bär på ett litet, knappt betydande strå. Lägg ditt lilla strå på rätt stack, på den framtid du drömmer om, den framtid du vill se.

Denna artikel bygger på en inläggsserie på Instagram och Facebook och publicerades även på LinkedIn:
https://www.linkedin.com/pulse/dr%C3%B6mmen-om-artificiell-intelligens-lucas-lund/