Plutoniumpudel Förlag

... vill underhålla och bjuda dig på en läsupplevelse och på en resa. Den kan vara nära eller fjärran, inre eller yttre, med allvar eller humor. Men oavsett hur, alltid med något mer. Med något som dröjer sig kvar. Något som berör. Det är Plutoniumpudelns kärna.

Lucas Lund

Det började tidigt. Jag växte upp i Habo vid södra Vättern och under de yngre åren läste jag böcker med behållning och ville gärna skapa egna berättelser. I grundskolans lägre åldrar inspirerade vi pojkar varandra. Den ena berättelsen var än mer ohygglig än den andra och naturligtvis skulle de läsas upp i helklass. När vår fröken börjat se ett mönster togs detta såklart upp med allvar; varför måste karaktärerna sluta som utspridda delar i ett ödehus, eller som en blodröd dimma på ett slagfält? Varför kan de inte bara få leva? Paralyserade av konfrontationen var det ingen som bara vågade stå upp och säga det självklara: jo, därför.

Men efter några försök till skrivande och att tala in berättelser på min lilla kassettbandspelare tog det stopp. Och att i skolans värld pressa fram något på tid funkade bara inte, hur mycket jag än ville. Det var nog först i början av 2000-talet jag fick höra att jag borde skriva mer. Min bror Pär såg något som jag inte såg.

Så gick tiden. När jag några år senare gick med i en kör och vid ett flertal tillfällen fick hålla låda vid konserterna - och fick inbjudan även efter att jag slutat sjunga - slog mig tanken för första gången: kanske jag ändå har något att berätta? Polletten trillade äntligen ned. Tack Mikael Kinnestam, då ledare för Instrument of Praise. Ditt förtroende för mig tände något i mig och som idag berikar mitt liv så mycket.

Det tog närmare tolv år från det att jag skrev de första anteckningarna tills Trädet i Pangaea var klar för utgivning. Det har ibland varit tider av elände och oro, frustration och irritation, men aldrig att jag har ångrat det.